kristinaleven.se

Kristina Levén

Tröskel av Glas

Hur närmar man sig det ogreppbara? det undflyende?

Hur kan man uttrycka sig kring något som inte ryms i orden? Kan det anas i mellanrummet?

Mina fingeravtryck nöts ner av den råa ytan. Jag borrar igenom glasbit efter glasbit. Glas i en främmande skepnad, skapad från de vardagliga buteljer vi kasserat. Expanderat, skrovligt och så ogästvänligt att det används för att täta råtthål.

Jag trär en porös massa, för någon att tränga in i, eller ut ur.

Undersöker tröskeln. Mötet. Mellan här och där. Mellan det kända och det okända.

Överskridandet lockar och avskräcker.

Jag trär, glasbit efter glasbit.

Material:

Skumglas, en industriell produkt för bygg- och markanläggning, av återvunnet glas

Metalltråd, från återvunnen elkabel

Glaspärlor

Installationen var en del av utställningen Helig, Helig är bilden

i Konsthallen St Anna och Trosa Lands kyrka, juni 2019

Samling

Varma glasstenar med en kärna av skumglas.

Konstfack, 2017

I centrum av en labyrint

Konstfack, 2016

Skuggor av glas

Någon tänder ljuset – en bit av kosmos tecknas fram.

Jag arbetar med glas. Krossar, fördelar, smälter och omformar.

Strävan är abstrakta former där jag och glaset nått konsensus.

I materialundersökningarna studerar jag en bit av världen.

Det väcker tankar om livet.

Ibland får jag grepp om dem och ibland flyr de undan.

Genom overheadapparatens lins berättar tillsynes oansenliga bitar av glas om sitt inre, en skugga av dess tillblivelse och vara.

”Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.”

T.Tranströmmer

Klicka på bilden så kommer du till uppsatsen i sin helhet.

En flik av himlen

Till återinvigningen av Öja Kyrka i Småland, 16 dec 2012, ombads jag att ta fram en symbol som skulle finnas kvar i kyrkorummet som en påminnelse om tiden för renoveringen och de tankar som då fanns i församlingen.

"En flik av Himlen" var temat för återinvigningen, en berättelse om att himmelriket

- nåden, kärleken och heligheten - finns inom oss och att vi genom att dela våra erfarenheter tillsammans kan förstå mer.

Glasobjektet var i fyra delar. Under återinvigningsceremonin delade församlingsbor i olika åldersgrupper med sig tankar om vad himmelriket kan stå för i deras vardag, i Öja 2012. Delarna sammanfördes i mittgången och efter gudstjänsten blev de åter förenade till ett glasstycke, nu med ett kors i mitten.

Ut ur drömmen

Jag drömde en natt att jag hällde vax i filmjölk.

Jag provade.

Nu häller jag vax i vatten.

Jag smälter vaxet, häller och fångar det under vattenytan där jag sedan formar skulpturerna.

”Ut ur drömmen” och "Transformation" är verk där vaxskulpturerna tillsammans svävar och samspelar i en större formation. På närmare håll kan varje skulptur bära en egen historia.